Substantiv på nynorsk
I nynorsk, som i dei fleste norske dialektane, er substantiva delte inn i tre grammatiske kjønn: hokjønn, hankjønn og inkjekjønn. På denne sida finn du reglane for substantivbøying, og undervisingsopplegg om substantiv.
Teikningar: Kristoffer S. Mathisen (frå Nynorsk på 1-2-3)
Som oftast er det mogleg å nytta dialekten sin til å identifisera kva kjønn eit substantiv har, men ikkje alltid. Av og til varierer det grammatiske kjønnet frå dialekt til dialekt, og nokre substantiv kan ha valfritt grammatisk kjønn på nynorsk, til dømes design (hankjønn eller inkjekjønn), dialekt (hankjønn eller hokjønn) og gardin (hokjønn eller inkjekjønn). Bruk ordbok om du er i tvil.
Hokjønn

Hokjønnsord har som hovudregel bøyinga -a, -er, -ene:
- ei gåve – gåva – gåver – gåvene
- ei tid – tida – tider – tidene
- ei ballerina – ballerinaa –ballerinaer – ballerinaene
Hokjønnsord som sluttar på -ing, skal ha -ar og -ane i fleirtal:
- ei oppleving – opplevinga – opplevingar – opplevingane
-
Unntak
Nokre hokjønnsord som tradisjonelt hadde -ar og -ane i fleirtal, har i dag valfri bøying. Det gjeld til dømes orda øy, helg, myr og elv.
- ei øy – øya – øyar – øyane eller
ei øy – øya – øyer – øyene
Nokre hokjønnsord, til dømes bok, mor, rot, hand og ku, har uregelrett bøying og får endra vokal i fleirtal:
- ei bok – boka – bøker – bøkene
- ei mor – mora – mødrer – mødrene
- ei rot – rota – røter – røtene
- ei hand – handa – hender – hendene
- ei ku – kua – kyr – kyrne
Mange hokjønnsord som endar på -en (som frøken), -el (som søppel) og -er (som syster), får samandraging. Det heiter difor systrer, ikkje systerer.
- ei frøken – frøkna – frøkner – frøknene
- ei søppel – søpla (dette ordet vert berre nytta i eintal)
- ei hulder – huldra – huldrer – huldrene
- ei syster/søster – søstera/systera – søstrer/systrer – søstrene/systrene
Merk at syster/søster berre får samandraging i fleirtal.
- ei øy – øya – øyar – øyane eller
Hankjønn

Hankjønnsord har som hovudregel bøyinga -en, -ar, -ane:
- ein gut – guten – gutar – gutane
-
Unntak
Nokre grupper av hankjønnsord som tradisjonelt hadde -er og -ene i fleirtal, har i dag valfri bøying. Det gjeld til dømes ord som sluttar på -nad (som søknad og månad) og -a (som ninja, pizza, kollega), og nokre andre ord (til dømes gong, vegg og sau):
- ein søknad – søknaden – søknader – søknadene eller
ein søknad – søknaden – søknadar – søknadane - ein ninja – ninjaen – ninjaer – ninjaene eller
ein ninja – ninjaen – ninjaar – ninjaane - ein vegg – veggen – vegger – veggene eller
ein vegg – veggen – veggar – veggane
Nokre hankjønnsord, til dømes fot, son, bror og bonde, får endra vokal (fot – føter) og skal i tillegg ha endingane -er og -ene i fleirtal:
- ein fot – foten – føter – føtene
- ein son – sonen – søner – sønene
- ein bror – broren – brør – brørne (pass på fleirtalsbøyinga her)
- ein bonde – bonden – bønder – bøndene
Nokre hankjønnsord som endar på -ar (som sommar/sumar), -er (som blomster), -el (som terskel), -al (som apal) og -ul (som jutul), får samandraging i fleirtal. Det heiter difor sumrar/somrar (ikkje sumarar/sommarar).
- ein blomster – blomsteren – blomstrar – blomstrane
- ein terskel – terskelen – tersklar – tersklane
- ein sumar/sommar – sumaren/sommaren – sumrar/somrar – sumrane/somrane
Orda feil, kjeks, far, mann, sko og ting har uregelrett fleirtalsbøying.
- ein feil – feilen – feil – feila
- ein kjeks – kjeksen – kjeks – kjeksa
- ein far – faren – fedrar – fedrane
- ein mann – mannen – menn – mennene
- ein sko – skoen – sko/skor – skoa/skorne
- ein ting – tingen – ting – tinga
- ein søknad – søknaden – søknader – søknadene eller
Inkjekjønn

På nynorsk har inkjekjønnsord som hovudregel bøyinga -et, -, -a:
- eit eple – eplet – eple – epla
- eit menneske – mennesket – menneske – menneska
- eit tak – taket – tak – taka
- eit gen – genet – gen – gena


-
Unntak
Ordet barn har valfri omlyd i fleirtal:
- eit barn – barnet – born – borna eller
eit barn – barnet – barn – barna
Orda auge/auga, hjarte/hjarta og øyre/øyra har valfri bøying:
- eit auga – auga – augo – augo eller
eit auge – auget – auge – auga - eit hjarta – hjarta – hjarto – hjarto eller
eit hjarte – hjartet – hjarte – hjarta - eit øyra – øyra – øyro – øyro eller
eit øyre – øyret – øyre – øyra
Inkjekjønnsord som endar på -eum og -ium, får uregelrett bøying ved at -um- fell bort i bunden form eintal og fleirtal:
- eit akvarium – akvariet – akvarium – akvaria
- eit museum – museet – museum – musea
- eit medium – mediet – medium – media
Denne unntaksregelen gjeld ikkje for stoffnamn på -ium (som aluminium, helium og kadmium). Desse orda har heilt regelrett inkjekjønnsbøying:
- eit aluminium – aluminiet – aluminium – aluminiuma
Orda faktum og antibiotikum har valfri bøying:
- eit faktum – faktumet – faktum – faktuma eller
eit faktum – faktumet – fakta – faktaa - eit antibiuotikum – antibiotikumet – antibiotikum – antibiotikuma eller
eit antibiotikum – antibiotikumet – antibiotika – antibiotikaa
Inkjekjønnsord som sluttar på -el, har samandraging i bunden form fleirtal:
- eit kapittel – kapittelet – kapittel – kapitla
- eit barn – barnet – born – borna eller
Undervisingsopplegg for barnetrinnet

